Tanken var att jag skulle släpa mitt lata arsle till gymmet idag; mitt nya mål är att träna och forma min kropp så att jag är 100% nöjd när jag ser mig själv i spegeln på bröllopsdagen i min vita klänning. Jag orkar hålla motivationen uppe sålänge jag har ett mål att sträva till och om bröllopet inte är morot nog så vet jag inte vad som är. Jag är iallafall väldigt ivrig att ta tag i träningen på allvar, och har dessutom, förutom sambon, även fått en ny träningskompis. He blir no bra dehäär som man pa sejj på dialekt. 

 

Anyhow. Det gick ändå inte riktigt som planerat just idag...

 

Halvvägs till gymmet sköljde en våg av illamående över mig och jag var helt säker på att magsjukan nu hittade till mig, jag som några timmar tidigare pustat ut och sagt att jag nog slipper den skiten trots allt. Sambon stannade bilen och jag fick kliva ur och andas lite frisk luft. Efter en stund började jag må lite bättre och konstaterade att det likväl kunde vara åksjukan som gjorde sig påmind då jag satt och läste någonting på telefonen i bilen... Jag beslöt mig att promenera hem istället för att åka hela vägen till gymmet och sambon fortsatte färden till jobbet. Så, det blev en 8km promenad i solskenet, och oj så jag njöt! Vårkänslorna kröp sakta fram och jag kunde inte låta bli att stundvis smålé. Just då kändes allting så otroligt bra. Hög på lyckoruset kom jag mig hem och fortsatte med en halvtimmes yoga, och nu mår jag alldeles utmärkt. *Peppar, peppar*. 

 

Ska invänta sambon som torde komma från jobbet vilken minut som helst och sen blir det bastubad och hemlagad pizza för hela slanten.